Sjunde inseglets adventister (SIA) är en ung och modern väckelserörelse med kristen grund. Dess obestridliga ledare är den karismatiska, men nu tillfångatagna, Katharina. I denna text beskrivs rörelsen och dess historia i korthet. Ytterligare detaljer om gruppen och dess teologi ges åt de som anmäler sig och vissa delar lämnas också öppna för improvisation under lajvet.
Sjunde inseglets adventister grundades för ett drygt decennium sedan efter att Katharina under en pilgrimsvandring i Jerusalem mottagit ett budskap från Gud. Katharina började predika i såväl kyrkor och gathörn som på teve och via internet, och sakta men säkert växte hennes skara. Hennes budskap bestod av traditionell kristen dogma i ett förenklat och attraktivt format där kärlek och förlåtelse stod i fokus. Församlingen bedrev intensiv biståndsverksamhet och fick genom den mycket positiv publicitet och många nya medlemmar. År 2010 hade rörelsen kring 70 medlemmar och på Katharinas uppmaning köpte rörelsen ett nybyggt bostadsområde i utkanterna av Umeå. Majoriteten av medlemmar flyttade dit för att kunna vara nära varandra och från deras läppar hördes: ”Djävulen sprider sig i världen och vi är starkast tillsammans!”
Efter detta började sekten sakteliga förändras. Bibeln, Jesus och andra kristna auktoriteter sköts åt sidan och Katharina framhävde sig allt mer som den enda sanna källan till gudomlig visdom. Kritiken från omvärlden växte, men SIA förnekade effektivt den negativa sektstämpeln: ”Ni må kalla oss en sekt, men i sådana fall är vi den härligaste av sekter!” Samtidigt var Katharinas budskap ytterst inkonsekventa och föremål för hennes personliga nycker. Församlingen såg detta som ett tecken på att endast Katharina förstår hur komplicerad och flyktig skapelsen är. Centralt i Katharinas budskap var dock alltid att världens undergång är stundande och att endast de som fått alla synder förlåtna, och förlåtit all synd, kommer att få en plats i himmelriket. Den som avgjorde vad som var syndigt var givetvis Katharina.
Under den glansiga ytan hade olika former av psykiskt och andligt våld redan förekommit, men nu blev sådana företeelser allt vanligare och grövre former av övergrepp började ske. Tillsammans med den ovillkorliga förlåtelsen hade man plötsligt börjat utmäta bestraffningar – eller ‘reningar’ som de kallades – för att se till att synden inte skulle upprepas. Ingen ifrågasatte vad som skedde eftersom Katharinas förklaringar var vattentäta: ”När Satan höjer insatsen så måste också vi!”
Droppen som fick bägaren att rinna över var den tragiska historien om Maja, en liten flicka med mild funktionsnedsättning. Katharina övertygade alla om att en demon hade besatt flickan och att den ovillkorligen måste drivas ut. Reningsprocessen som följde involverade bland annat utskällning, inspärrning i mörka rum och svält vilket slutligen resulterade i flickans död. Enligt Katharina hade demonen varit för stark och enda sättet som Gud kunde rädda flickan var genom att ta henne med sig till Himmelen. Sektens medlemmar grät av lycka. Polisen, som enligt Katharina tjänar Satan, kunde förstås inte få nys om detta eftersom detta onekligen skulle väcka obekväma frågor. Därför svor alla medlemmar en ed om tystnad och Maja begravdes ute på ett ensligt skär utanför Holmön.
Hur myndigheterna slutligen fick reda på att något var på tok är det ingen som vet, men för två veckor sedan kom polisen för att föra bort Katharina; delvis rörande Majas mystiska försvinnande, men också på grund av misstankar om andra brott. Rörelsen föll i spillror. En del blev inkallade på polisförhör – där de givetvis förnekade alla anklagelser – andra gömde sig, medan en del lämnade sekten för att aldrig synas mer. Katharina har nu skickat ett brev till rörelsen och för första gången på två veckor sammanstrålar hennes trognaste för att söka styrka i gemenskapen och lyssna till budskapet i Katharinas brev.
